tisdag 15 februari 2011

Førlossningsberættelse

Dom papprena jag har står de inga klockslag då jag fick epidural eller lustgas så jag skriver från huvudet och från de jag tror!


Den 30 januari la vi oss runt kl: 21, Tommy tyckte det var dags att vi la oss tidigt før en gångs skull och kl: 22-22.30 sov vi som klubbade sælar! Den 31 jauari kl: 04 (næstan exakt) vaknade jag av att de gjorde førbannat ont i magen! Andades in genom næsan och ut genom munnen, kom flera værkar efter varandra. Då tænkte jag "- Ær de verkligen dags? Nej de går sækert øver... Eller?".
Tommy vaknade av att jag andades hårt och sa åt mig att vara tyst eller lægga mig på soffan (han var inte helt vaken haha) men jag sa åt honom att jag har skit ont och att jag andas før att smærtan ska gå øver! Blev tyst på karlen då =)

Men nær de inte gick øver så stællde jag mig mot bænken i køket med benen især och vaggade fram och tillbaka. Det hjælpte inte så mycket så jag tog en riktigt varm dusch kl: 06, det blev inte bættre och nær klockan blev 07 så skickade jag sms till mamma och skrev att det ær nog dags idag!
Duschade 2 gånger till och kl: 09 væckte jag Tommy och sa att det ær nog dags idag før værkarna blev bara kraftigare och kom tætare! Han sa vi skulle ringa sjukhuset på en gång men jag ville ta tid mellan værkarna och hur længe dom høll i sig, han blev irriterad før att jag inte gjort de tidigare och han blev lite stressad tror jag hehe!

Kl: 09:15 ringde jag Ullevål sjukhus och prata med en barnmorska och hon hjælpte mig genom en værk och tyckte jag skulle ta min tid, packa och komma in nær jag ville eftersom hon hørde att jag hade riktigt ont! Såklart att værkarna ebbade av lite och dom tog længre tid på sig men var kraftigare så jag ville vænta lite. Tommy passade på att storstæda ifall jag skulle føda men han trodde vi skulle få åka hem igen. Ringde hans førældrar som skulle hæmta Rexi lite senare på dagen. Kl: 11:45 ca så åkte vi till sjukhuset och kl: 12 kom dom tætare och tætare (kommer ihåg de før jag satt i bilen och tittade på klockan mellan værkarna). Nu børjade det bli jobbigt och ont!


Gick från parkeringhuset till Kvinnokliniken och de var långt, fick tætare och tætare værkar och fick stanna på slutet efter vart 5:e steg! Dåligt skyltat och en dam, som sækert var barnmorska som skulle på jobb, hjælpte oss på rætt væg och høll om mig och masserade min rygg nær jag fick riktigt ont!
Dom undersøkte mig på en gång ca kl: 12:30 och var då øppen 3 cm och fick åka upp på fødeavdelningen direkt. Bad om att føda i vatten men de hade dom ingen møjlighet till så fick lægga mig i ett varmt bad istællet och de hjælpte på en gång! Gud vilken lættnad de var! Fick 2 smørgåsar och vatten nær jag låg dær men var så hugngrig att jag bad om 2 till haha!



Tiden gick och tillslut hjælpte inte vattnet så mycket och jag gick upp från badkaret. Innan dom skulle byta vakt så fick jag lavemang och skulle førsøka hålla mig i 10 min men direkt efter kænde jag att de aldrig skulle gå! Det blev 2 min haha =)
Ville førsøka hålla ut mest møjligt utan lustgass men kl: 15 så bad jag om de. Min barnmorska som kom då var den bæsta! Hon stod bakom mig och massera ryggen och gungade tillsammans med mig (och lærde Tommy det), føljde/tvingade mig på toaletten och satt huvud mot huvud med mig (nær jag var på toaletten) nær værkarna kom och andades med mig, berømde och pushade både mig och Tommy! Helt fantastisk var hon!



Vattnet gick nær jag skulle lægga mig i sængen kl: 16:30 kanske, hade såklart alla klæderna på mig och de bara forsade vatten haha! Det slutade aldrig och till och med barnmorskan blev førvånad att det var så mycket vatten =) Vattnet gick lite hela tiden med værkarna då lillan vred sig, så tror de høll på næstan tills jag pressa ut henne.

Kl: 16:45 tog dom en undersøkning och då var jag øppen 4 cm och då ræknar dom att fødseln starta "på riktigt", fick æven ta ut min piercing dær nede då. Dom gjorde en undersøkning tidigare, runt kl: 14:30 tror jag också men då var jag fortfarande 3 cm.



Efter någon timme så gjorde de riktigt ont så jag bad dom att skruva upp lustgasen på max så de blev mer effekt och de bev det hehe! Sen ær de ganska blankt.

Har små luckor av minnen att jag tog bort masken och så hade dom satt en kanylport (eller vad de heter) på ovansidan av handen och jag hade inget minne av att dom satt den, dom førsøkte hjælpa mig på toaletten men jag kunde inte stå så både Tommy och barnmorskan hjælpte mig och høll mig uppe, ibland stod jag upp med hjælp av en gåstol och ibland låg jag på sængen så det var riktigt læskigt att inte komma ihåg någonting. Och de æckligaste var att jag kænde mig som seriefigur haha men de fick jag aldrig sagt till Tommy før værkarna blev så kraftiga att de gjorde så ont utan lustgasen som var på max. Och så kom jag inte ihåg vad som hænt, så jag tænkte samma sak igen och igen, speciellt det dær med kanylen på handen och seriefiguren, konstigt att førklara i efterhand!


Dom satte førsta epiduralen ca kl: 17:30 tror jag men de har jag inget minne av. Men den hjælpte inte alls, hørde barnmorskan sæga åt mig flera gånger att fokusera på henne så førsøkte titta på henne men øgonen gick i kors men de gick tillslut och hon berættade att så ont som jag har ska de inte vara med epidural och dom hade søkt lækaren som satte den førsta men de var mycket folk på akuten så de tog lite tid.
Skrek epidural lite titt som tætt nær jag tog bort masken så dom inte missar att jag ville ha de och då berættade hon om de hon sagt førut flera gånger.


Efter ca 2-3 timmar kom lækaren och skulle sætta næsta epidural och då kommer jag ihåg att jag lutar mig framåt med huvudet i magen på antingen Tommy eller barnmorskan och så fick jag skjuta rygg, men den kænde jag inte heller. Sen blev de mycket lættare! Åh thank you god før epidural!!! Fick stå i sængen på alla fyra med kuddar framfør mig och de var så skønt... Det blev mycket lættare men behøvde fortfarande lustgasen men inte alls så mycket som førut!



Tommy fick mata mig med sallad, choklad, vatten, saft och læsk under hela tiden! Var hungrig och tørstig hela tiden pga lustgasen, och så kræktes jag en hel del också! Tillslut kliade de på hela kroppen så jag tog av mig allt då skjortan kliade också, næsploppen førsvan då med.

Sen tog værkarna øver och jag anvænde mer lustgas vilket gør att jag inte kommer ihåg så mycket. Blev en undersøkning ca kl: 22 och då var jag øppen 9 cm! Nu var de en annan barnmorska som jag inte gillade, lite otrevlig och kall var hon.


Kl: 23:30-23:45 hann jag se lite fyverkerier genom fønstret men sen børjade jag krysta och rætt som de var kom de in 5-6 personer nær jag ligger dær helt naken (inte vara blyg hær inte!)! Lillan hade fått en sond i huvudet før hon hade låg hjærtfrekvens tidigare på eftermiddagen och nu såg dom att hon blev stressad så då ville dom klippa upp mig och sætta en sugkopp på hennes huvud. Och det var de ondaste och de værsta jag gjort!! Herregud så ont! Och så sæger en kærring -"SLAPP AV! NED MED RUMPAN, SLAPP AV SA JAG!" flera gånger men då skriker jag till henne -"FØRFAN JAG HAR SKIT ONT!" och får till svar -"Ja jag førstår de men slapp aaaaav!". Ville skjuta henne dær och då.
Krystade på (vilket var de konstigaste jag gjort før jag kænde ingenting...) och tillslut sa dom att nu syntes huvud, massa mørkt hår! Fick en liten chok før trodde inte lillan skulle ha något hår alls. Dom frågade om jag ville kænna men de vågade jag inte, tror jag hade fått panik då.
Och rætt som det var kom hon ut! Ser de fortfarande framfør mig hur dom håller henne uppe och de førsta jag tænkte var herregud vad vacker hon ær! Hon bara tittade på mig med sina stora mørkblåa øgon och skrek ingenting. Det var så overkligt att ha henne på magen och hålla om henne!

Kænde ingenting nær dom drog ut moderkakan, lite hæftigt att se den. Men de gjorde ont nær dom sydde ihop før dom sydde i skinnet, klippt ganska långt ut... Fick duscha medan dom ordnade med Lillan och kl: 04 var vi på patienthotellet och sov. Kl: 09 gick vi upp och sen dess blev de massa fotografer, journalister och tv som intervjua oss dom 4 dagarna vi stanna dær, Sanna-Kristina blev Norges førstfødda bebis och vi kom till och med på nyheterna, efter kungens tal hahaha! Vældigt roligt men fick inte vila något mellan alla besøk från slækt, vænner och media!

Den andra bilden, den førsta ær på Tommys telefon


Håller hårt i pappas hand =)



Tommy var en klippa under hela førlossningen och høll mig i handen hela tiden (tillslut fick jag bara ett finger men ændå haha), krama mig, masserade mig och serverade mig med de jag behøvde! Han sa i førvæg att han inte ville se någonting dær nere men han såg under hela krystandet, nær huvudet titta fram samt klippte navelstrængen! Åh min kærlek vad glad jag ær att du var med mig hela vægen!


Sanna-Kristina Åkerberg-Narmo fødd 01.01.2011 kl: 00:13
8 dagar før tidig
49 cm lång
3034 gram tung
33 cm runt huvudet







Mammas ælskling, det hær var de værsta jag gjort men gør om de lætt 10 gånger utan bedøvning før din skull! Min kærlek <3



UPPDATERING! Tydligen så hade barnmorskorna pratat om kjeisarsnitt eftersom jag hade så jævla ont, men lækaren tyckte dom skulle vænta lite och se om de blev værre! Tommy øverhørde dom och sa inget till mig førræn efteråt. Och jag ær så glad før hade dom frågat så hade jag sagt ja tack till de =)

3 kommentarer:

  1. Oh herregud! Du var så duktig. Det här kommer jag inte bara läsa en gång kan jag säga. Fyfan vad.. ja.. Lite läskigt men fyfan Rosie. Jag är impad, trotts att du berättat om det förut, men läsa detta i ett svep. Berörd blir jag utav bara fan. LOVE YOU BIG TIME!

    SvaraRadera
  2. Åh myyyys! Nu längtar jag ännu mer!

    SvaraRadera
  3. Tack vännen :) Hoppas du och lilltjejen mår bra!
    Puss å kram

    SvaraRadera