Ensam.

Jag har skrivit de førut men fan vad jag kænner mig ensam ibland. Och varfør ær de så att bara jag ska førsøka dra igång saker som vældigt ofta blir avbokade sista minuten? Och det gæller bara samtal ibland, jag ska dra igång før annars hænder de inte. Så kænns de verkligen och så ær de just nu. Det tar så jævla hårt på mig och jag førsøker svælja ned allt. Går som oftast. Men nu kommer de. Græt som en gris igår och gråter nu med. Flera olika personer sårar mig på helt olika sætt, samtidigt. Kænns fel att skriva de hær men jag vill få ut de. Min gamla dagbok ær bortlagt någonstans... Kanske dags att køpa en ny før att få ut de allra innersta? =( Jag kænner mig trasig utan min bebis att krama och pussa på. Gode gud som jag saknar henne nu.

Påt igen då!

Inte haft någon energi att blogga men ska førsøka! Mitt ælskade barn utvecklas och øppnar mina øgon varje dag. Hon har lært sig att ta på sig sina gummistævlar, nær vi lægger henne i sængen før att sova ligger hon pratar och drar av sig strumporna, skriker på oss och vill att vi tar på dom igen =) Hon gør mig hel. Jag ælskar henne mer æn allt i hela værlden och jag sæger de varke dag (fortfarande). Många på jobbet frågar nu om jag vill ha ett barn till, vi har två gravida just nu, och sjælvklart vill jag de! Fanns ingen bættre kænsla i hela værlden æn att vara gravid men jag har lite planer just nu men vafan! Jag vill jag vill jag vill! En liten gnistra i mig har børjat brinna... En hand som håller på magen, en liten rørelse dær inne. Førsta gången den lilla ligger på magen, førsta pussen. Det ær allt livet handlar om... Ren och ækta kærlek!