Jag känner mig så himla misslyckad, hjälplös och maktlös som inte kan göra någonting... Orkar för helvete ingenting! Klarar inte ens av att laga mat OCH vika tvätt...
Tommy tycker att vi ska låta andra ta hand om Rexi under tiden som jag mår såhär så jag kan koncentrera på bara mig.
Men vi har verkligen ett speciellt band nu han och jag, och jag vill inte vara ifrån honom heller. Han är så duktig och speciell.
Han går så fint med mig och vänder sig om och tittar på mig hela tiden.
Han stannar i trappen och väntar på mig när han inte hör mina fotsteg.
Han skäller inte på någon hund nu och när jag stannar och måste sätta mig ned så vaktar han mig med ryggen mot mig och är misstänksam mot afrikaner (tydligen så är de ett "tecken" till de afrikanska knarklangarna att man vill ha något om man sitter på en jävla bänk)!
Är vi inne så vill han vara nära mig och gråter jag så tröstar han mig genom att vara så nära han kan komma och pussa på mig!
Gode gud vad jag älskar min gris! Världens finaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar