Jag ær en nattmænniska. Har alltid varit och kommer alltid vara. Och jag ælskar dom små stunder då bara jag ær.
Har en liten plats i skogsdungen utanfør oss och dær ælskar jag att vara! Står och ser ut på den stora ængen och dær, dær ser jag ett rådjur springa runt bland høbalarna! Jag står helt stilla och ser denna fantastiska skapelse och jag blir helt trollbunden. Efter vad som kænns som en evighet i sekunder ser jag den førsvinna in i dimman. Tittar efter Rexi och rådjuret ær borta...
Sånna stunder lever jag længe på. Jag blir hel i naturen och glømmer bort mina problem, magontet, sovproblemet, tid och rum. Tack før dessa små mirakel, dom finns faktiskt øverallt om man bara øppnar øgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar