Gick och skulle se till Lillan som vanligt, bre på henne tæcket men så vaknade hon. Typiskt! Nu småvaknar hon hela tiden och ropar på mig med en ynklig trøtt røst.... Men går jag in så gråter hon ænnu mer och blir svårare att søva. Dumma mig!
Trøtt men ændå inte. Vill sova och vet att jag behøver de men håller mig vaken! Var och kørde med bilskolan i Onsdags morse 7:30 och de var så roligt! Hon jag kørde med ær 2 år ældre och stællde massa frågor till mig hela tiden om mitt liv så jag krockade næstan med en bil i en korsning(tur hon var snabb med foten haha) ! Flera kørningar inbokade så nu går de framåt! Heja mig!!!
Finns de något værre æn ett barn som gråter efter mamma!? Får se hur længe jag håller ut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar