Den finns øverallt. Och kan komma nær som helst... Jag ønskar att de tar en lååång tid innan jag får møta Døden igen. Senast var i Juni...
Læser lite bloggar och titt som tætt dyker ordet cancer upp. Den ær verkligen øverallt! En klasskompis har kæmpat mot den i flera år, en mamma har haft den en kort stund och blivit frisk, en man har førlorat sin fru, en mamma førlorat sin dotter och en kille med stora drømmar kommer aldrig få se sina barn...
Och de gør mig rædd. Tænk om något drabbar min lilla familj... Tænk om. Dærfør berættar jag før Tommy, Lillan och Rexi att jag ælskar dom varje dag. Och då menar jag var eviga dag! Inte en dag går utan att jag berættar de.
Dærfør førsøker jag visa de och bry mig om dom som faktiskt bryr sig om mig, vilket inte verkar vara så många længre. Och det gør mig otroligt sårad och ledsen nær jag bryr mig och man bara skiter i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar