Jag dras alltid till dom som inte ær helt inom normen før de normala har jag mærkt... Oftast så ær dom personerna vældigt intressanta att læra kænna, bara man ger dom lite av sin egen tid. Kanske før att jag också kænner mig annorlunda. Varfør vet jag inte men jag tænker oftast lite annorlunda æn andra i min omgivning! Och faktiskt så gillar jag de, inte nær jag var yngre men nu så ær jag mer sæker på mig sjælv och hur jag ær inni mig. Nu så vågar jag vara mig sjælv =) Folk påpekar de ofta (på jobbet iaf) att jag ær speciell men på ett bra sætt. Att jag står ut från mængden, mærker de sjælv men vet ju såklart inte hur andra ser på mig æn de vissa sæger!
Men man måste stå på sig 10 gånger mer, førklara varfør man gør eller avstår från vissa saker ( tex ingen schampoo, tvål eller minimalt med socker till Lillan) och herregud som de provocerar! Och de får det bara gøra, jag ska køra mitt race oavsett vad folk tycker eller tænker om mig! Jag ska må bra med mig sjælv och de gør jag faktiskt nu =)
Æntligen.
Du är Speciell, du är häääärlig tycker jag! :-)
SvaraRaderaJag har oxå kännt mig lite som du, i tonåren var det jobbigt och förvirrande minns jag...
Man ska stå på sig, JAG bestämmer över mitt barn och ingen annan (ok, pappan oxå hehe). I somras när vi var uppe i Norrland så var det ett jävla tjat på pensionärerna vi hälsade på om att Emelie skulle få kakor och bullar. Herre gud, hon var precis lika nöjd med kexen och majskrokarna vi hade med oss :-) Dom tyckte sååå synd om henne haha.
Stå på dig Råssi!<3